Tävlingarna Paris 2024

Utrustningskontroll
Även denna utrustningskontroll gick jag igenom med blanka papper. Men eftersom det är Paralympics så måste ”all reklam” tejpas över. Lustigt nog klassades mitt namn på permon och geväret som reklam.

R4 träning och tävling
På träningen dagen innan tävlingen slutade jag träningen tidigare än vad tanken var från början. Jag sköt så pass bra och började få känning i armen så jag avbröt träningen. 

Min första tävling på detta Paralympics var R4. Det gick inte riktigt som jag hade hoppats på.  När jag började tävlingen kände jag tyvärr av armen från träningen dagen innan redan från första skott. Så jag visste att det skulle bli tufft. Men jag var nöjd att jag kan skjuta så pass bra i denna tuffa gren ändå. Jag slutade på en 12:e plats med endast 0.4 poäng från final. Surt! Hade en riktigt bra hejarklack på läktaren, tack för ert stöd!

R9 träning
Efter många dagar med 10m skytte. Som gick lite sisådär, med tiondelar på fel sida. Har jag nu tränat R9 (50m liggande) i två dagar. Under dessa två dagar skiftande fokuset mycket. En dag med riktigt dåligt fokus med bara 2-3 skott i rad som var bra nog för final. Nästa dag var fokuset på topp och många bra skott efter varandra, spännande vad rätt fokus kan göra.

R9 tävlingen 
Min sista tävling under dessa paralympiska spel var R9. Jag hade stora förhoppningarna på R9, då det kändes stabilt och lugnt på träning dagen innan. Jag började riktigt bra och efter 20 skott låg jag 3:a. Tyvärr lyckades jag inte fortsätta resten av matchen lika bra. Så jag slutade på en skeeten 16:e plats.

R5 träning
Jag har kört luft (R5, R4) i 4 dagar nu, vilket också har gått bra. R5 (liggande 10m) tycker jag sitter riktigt bra och skotten sitter där när jag gör 100% rätt, men minsta tanke på något annat och man skjuter en taskig 10:a. När marginalerna är extremt små måste man kämpa extra hårt. Detta gäller naturligtvis alla skyttegrenar, men tuffast konkurrens är R5 där mer än halva (20st) startfältet kan gå till final (8st).

R5 tävlingen
Har nu skjutit två tävlingar under dessa paralympiska spel och den tråkiga trenden håller tyvärr i sig. Jag skjuter många bra skott men tyvärr skjuter jag också några dåliga. Det kostar på både psyket och energin att hela tiden jaga i kapp. Att aldrig ha några tiondelar på ”rätt” sida är oerhört frustrerad. Utan jag ligger och skjuter 10.5 – 10,6, vilket inte är några direkt dåliga skott. Men det räcker ändå inte, när man behöver skjuta 10.6 – 10,7.

Detta är svårt för andra utanför skyttets värld att förstå. Att skillnaden på ett ”mellanmjölk” skott som en 10.5 grämt emot en 10.6 är 5 hundradelar av en millimeter. Det är mindre än tjocklek på ett A4-papper. Det kan tyckas lätt att skjuta en 10.6 men att göra det 60 ggr är en konst och det är inte alls säkert att det räcker till final. Då är det oerhört tråkigt att missa en final 0.1 poäng (0,05 mm).