Har varit hemma i över en vecka från mitt livs äventyr. Fast jag var borta i 4 veckor ville jag inte åka hem, ville istället åka vidare och tävla. Det hade dock blivit svårt för det finns inga tävlingar förtillfället. Tar istället en paus från skyttet ett tag och börjar väl inte träna förrän i november, om jag kan hålla mig borta från geväret tills dess.

Själva Paralympiska by var jättestor och då ska vi inte prata om matsalen, tror den var 21000 kvadratmeter stor och platser för över 5000 pers. Där fanns det otroligt mycket mat (asiatiskt, brasiliansk och internationellt samt pizza och pasta) och den var öppen dygnet runt. 

Inte nog med att matsalen var stor, det var sjukt många lägenheter. 31 st lägenhetshus med minst 15 våningar, vissa hus hade 18 våningar. Mellan alla hus fanns det en lång innergård med fontäner, utegym och tennisbanor. Mellan några hus fanns det stora poolområde med solstolar.

Inne i den internationellazonen, dit media hade tillgång. Där fanns det McDonalds, en liten supermarket, blomsteraffär, frisör och en stor souvenirbutik. Ett apotek och en optiker fanns också inne i byn. 

Att uppleva den Paralympiskabyn inifrån var en jätte mäktig upplevelse. Det är svårt att förklara hur det kändes att anlända till byn första gången, man känner en stor glädje.

Att åka in på ett nästa fullsatt Maracana är en obeskrivlig känsla. Det var så mäktigt att komma in så man glömde bort att vinka till publiken och till pressen. En av dom mäktigaste ögonblicken jag varit med om var när Brasilien kom in på Maracana och hela publiken började jubla så det dånande. Har aldrig hört något liknande.

En annan fantastiskt upplevelse var att komma in i finalhallen i sin allra första paralympiskafinal, upplevelsen blev ännu bättre när man hade delar av släkten på läktare och andra svenskar som hejar. Att sedan få uppleva det igen 3 dagar senare är hur jävla fantastiskt som helst.

Till sist vill jag tacka alla supportar som varit på plats och alla som stöttat mig hemifrån. Vill även rikta ett stort tack till mina sponsorer. Utan all support och stöttning hade det inte gått så bra som det gjorde. Som jag skriv i början, nu tar vi en paus i skyttet och sen drar vi igång satsningen mot nästa Paralympics om 4 år i Tokyo.